Det var en gång Saltkråkan

I brist på något vettigt att skriva, som man själv eller andra inte har skrivit en milljontals gånger förut, ägnar jag mit åt nostalgin – den ljusblå, ljusgula, ljusgröna sorten, med eviga somrar och en lycka som inte var infekterad av bitter, grå skepticism och intellektualism. Barndomens ögonblick och varat, vars existensialism handlande om man skulle ro ut och fiska, köpa glass, eller leka krig. Dessa ögonblick har ägentligen ingen betydelse för andra än en själv, men Astrid Lindgren förmådde att skapa kultur av den värld vi en gång kände.

(Continued)