AUTONOM

(Continued)

Medan jag tänkte på vad bloggaren Mediadrev skriver, som en av de få värdiga representanter för sin ungdom och det ödesdigra sviket som föräldragenerationerna är skuldiga i, kom de här två bittersentimentala sångarna in i mitt huvud. Lyssna.

(Continued)

(Continued)

For ett og et halvt år siden publiserte AUTONOM prolog som en innledning til AUTONOMs prosjekt, manifest og blogg. Det som begynte som et politisk prosjekt for gjenfødelse og gjenreisning av et suverent kulturfolk, har nå gått over til å bli et kulturelt prosjekt hvor det politiske eventuelt er en konsekvens av kulturelle ambisjoner. Før man konkluderer, før Epilogen, gå til begynnelsen, Prologen.

(Continued)

(Continued)

I väntan på Livet, jag betraktar på distans mina alldagliga göromål utan mål utan intresse, en räkning betalas, en artikel förfasar, fläsk och port salut förtäras, ett slumrande begär efter kön finner sitt banala utlopp, Tid, detta illusoriska rum, växer och blir mindre, alla de mål man har ligger i en framtid som inte händer, söker det ögonblick var allt är i nuet, man andar och lever där man är, inte på utsidan av en ytlig tillvaro präglad av önskan, pojklika dagdrömmar och misantropiska besvikelser, men att befinna sig mitt i kriget, med total hängivenhet utan återvändsmöjligheter, bara att Leva och Döda till sista slut, vilken hopplös romantiker, visst, men det är ända vägen in till existensens absoluta kärna, jag minns de ögonblick var man inte tänkte på igår eller imorgon, men var sekunden var som ett rus, för de taldes inte, de fanns inte, Tidens illusoriska rum upplöstes, taket var borta och man skymtade stjärnhimmeln, medan ångestens och modets eufori blandades till rödbrunt blod, där blod spillras, där finns Liv, men man förvägrar sig, då kriget är dold och anonymt, ärelöst och känslokallt, kanondån är bytt om med ord, analys och ickeexistens, stora ord – små dåd, utan kärlek, utan sorg, utan glädje, utan kamp, finns det ingenting kvar, att Älska det är att döda det som inte lever, i väntan på slutet, i längtan efter Evigheten jag stänger en bok

Ingen kärlek
Ingen sorg
Ingen glädje
Ingen kamp
Liv?
Det finns ingenting mera kvar

(Continued)

Nu när Länsrätten drar in tillståndet för demonstrationer i Salem, båda Salemfondens minnesmarsch och motdemonstrationen, visar det inte bara att det politiska förtrycket ser bort från lagstiftningens fundamentala principer, men att demokratin aldrig vill tillåta än mindre legitimera en reell och potent opposition mot regimens fundament.

(Continued)