Fremtiden under fremmed styre – Tibet 50 års helvete
For snart nøyaktig ett år siden ( se autonoms mobilbilde ), deltok jeg i markeringen for Tibets selvstendighet og mot Kinas overgrep mot det tibetanske kulturfolk. Den var stillferdig slik protestene stort sett med unntak av enkeltstående oppstander har vært mot den kinesiske okkupasjonen. Helvete på jord, beskriver nåværende Dalai Lama i sjeldent sterke ordlag den målbevisste fortrengningen av en urkultur over de siste 50 år.
I 1989 fikk Tenzin Gyatso den 14.inkarnerte Dalai Lama Nobels Fredspris, alle statsledere og politikere som selv innbilte seg at de var av format skulle trykke ham i hånden, denne fredelige forkjemperen for et folks rett til en suveren kultur, identitet og nasjon. Jeg husker godt selv hvordan denne begeistringen for ham fra politikere som selv ikke har vist interesse for egen kultur eller identitet eller vist prinsipielle konsekvens i spørsmål overhodet virket påtatt. Nå, hvor trykket fra kinesiske okkupanter og den bevisste kolonisering gjennom masseinnvandring til Tibet fra Kina, er det med unntak av forsiktige kommentarer veldig stille fra politikeres hold. Veldig. Hva har skjedd?
Det som har skjedd er at Kina fra å være en isolert kommunistisk mastodont, nå har blitt et markedsorientert, nasjonalsosialistisk diktatur som den globale kapitalisme er absolutt avhengig av, grunnet de lave produksjonskostnadene landet representerer i tillegg til de store eierinteresser og kapitalinnsprøytning Kina selv står for i Vesten. Kina er en global maktfaktor nå og for fremtiden. Menneskerettighetene er tydeligvis mer verdt i relativt lille Burma, enn i store mektige Kina, for slik praktiseres menneskerettighetspolitikken, uten prinsipper. Den brukes bare mot svakere makter som man vet man kan presse og boikotte uten å møte motsanksjoner og økonomiskie represalier. Store eventyrere og oppdagere som Sven Hedin, Bruno Beger, Ernst Schäfer og Heinrich Harrer ble bergtatt av berglandet Tibet, i likhet med senere besøkende. Blandingen av eldgammel indoeuropeisk religion i form av Buddhisme og den regionale folkekulturen og mystiske tradisjon har fascinert og fascinerer fortsatt de åndelige søkende i Norden. Det finnes et uutalt slektskap som binder oss sammen. I Tibet kan man fortsatt spore en arkaisk edelhet og en åndelig og menneskelig innsikt som vi for lengst har gitt slipp på.
Til Tross for okkupasjonen og bevisst kulturimperialisme fra Kinas side, har de til nå lyktes å bevare sin identitet og kulturelle og religiøse integritet. De er ett av få folkegrupper av en viss størrelse som har bevart en tradisjonalistisk struktur; den strukturen er nå ikke bare truet, men i ferd med å kollapse under det massive press den opplever nå. Tibetaneren vet at Kineserne ikke vil gi fra seg området sikkerhetspolitisk, derfor er det primære målet indre kulturell og religiøs selvstendighet
La det også være sagt, jeg ser ikke negativt på det kinesiske regimet, de har funnet sin vei, og de hevder sin naturlige makt på en relativt tilbakeholden måte. De går i tråd med sin kultur langsomt frem for å sikre sin makt. Deres evner og fremgang viser med Nord-Korea som tydelig kontrast, at regimet ikke har tvunget frem sin senere fremgang uten den bredde majoritet bak seg, og har klart en snuoperasjon politisk som hadde knekt andre regimer. Til tross for interne problemer er de marginale når man tar i betraktning Kinas veldige størrelse. India kan man da sammenligne med, som er et lappeteppe av folkegrupper, religioner og kulturer og store indre konflikter.
Det jeg og andre reagerer på er Vestens sedvanlige prinsippløshet og glemsel, som vises tydelig i kontrasten mellom hvor feiret Dalai Lama var på tampen av den kalde krigen offisielt og hvordan han nå bare henvises til avisspaltene og de ulike støttetgruppene for Tibet. Tibetanerene var bare en brekkstang for å kunne angripe Kina og regimet der, men nå har prinsippene fordunstet i takt med at made in China har blitt verdens vanligste reelle merkevare. Prinsipper har for det regimet vi lever under, ingen verdi, ikke engang det å hevde egen kultur og maktsfære nasjonalt på det egne folkets vegne rent maktpolitisk spiller noen rolle. All politikk er underkastet materien og kapitalen. Det er ikke å undres over at Dalai Lama fra å være positiv og full av glød etter å ha sett fjorårets totale knefall for Kina fra de samme som tidligere solte seg i hans selskap, har blitt temmelig desillusjonert. Han tilkjennegir selv at hans fredelig motstand har vært mislykket.
At Vesten nå mer enn noensinne kunne ha presset Kina til å gi Tibetaneren en viss form for indre selvstyre under et Kinesisk sikkerhetspolitisk protektorat er klart, all den tid Kinas økonomi faktisk er gjensidig avhengig av Vestlig kapital. Men det ville fordret at Vesten slik de kun gjorde med Syd-Afrika iverksetter en boikott og konkrete økonomiske sanksjoner. Det ville ha rammet profitthungrige her i Europa og USA, men ville ha kommet lokale produksjonsmidler og arbeidere til gode. Utenrikspolitikk er i hovedsak realpolitikk, men realpolitikk er ikke synonymt med prinsippløshet. Prinsippløshet betyr nemlig tilfeldigheter og på sikt ustabilitet da det ikke stakes ut en klar kurs bygget på fundamentale mål. Denne prinsippløsheten gjenspeiles i innenrikspolitikken i Vesten, prinsipper er fata morgana for den venstre – liberale eliten, som ikke forvalter makt på vegne av folk eller idealer, men på vegne av egne midlertidige posisjoner.
Ser man på fjellandet Tibet så ser man hva som hender med et folk som lar seg invadere og underkue i håp om at man en gang med tålmodighet i fremtiden skal kunne ta makten tilbake med hjelp av andre vennligsinnede. Selvfølgelig kan ikke Tibet reise seg militært, men ser man rundt i verden, så viser det seg at de som når de har blitt tvunget bruker vold i siste instans, kommer nærmere en løsning. Nord-Irland er et godt eksempel, som tross visse ekstremisters kriminelle handlinger, går mot en løsning som vil harmonisere med begge parter tilslutt. Uten viljen til vold i siste instans, ville dette ikke vært mulig. Det finnes ingen prinsipper eller andre man kan stole eller håpe på i den kaotiske og materialistisk styre verden vi lever i nå, kun den egne evnen til å yte motstand og drive en tålmodig, men også aggressiv kulturkamp kan sikre at vi som kulturfolk har en fremtid. Vi kan håpe at vold ikke skal være nødvendig, og at vi kan vinne frem med en metapolitisk strategi som tilslutt gir en fredelig politisk løsning. Men vi lever i praksis under fremmed styre og må en gang i fremtiden også være forberedt på vold i siste instans. Vold er ingen løsning i seg selv, men det handler om viljen til å ofre det som er nødvendig for det man har kjært. Derfor går mine tanker til dette tålmodige og herdede kulturfolk, i tanken på at deres kamp er parallell med vår. Jeg ser bare en vei om vi ikke gjenreiser oss selv som suverene kulturfolk, den går til helvete.
Arete wrote:
Kina är alltså NS? Intressant, vill du spinna vidare på det?
Posted on 11-mar-09 at 12:24 pm | Permalink
Tor wrote:
AUTONOM;
En gjennomført og interessant analyse. Dalai Lama sier selv, at han ønsker en stor grad av indre selvstyre og en kulturell autonomi, ikke fullstendig løsrivelse fra Kina. Vestens hykleri fikk du meget vel frem!
Arete;
Nu er det jo slik at det IKKE sto “NS” regime, men nasjonalsosialistisk. Dette ord er ikke nødvendigvis ensbetydende med den germanske form, eller den Hitlerske styringsidè eller livssyn. -
Kinas statsminister kaller den kinesiske varianten for “sosialisme med kinesiske verdier”. I det ganske så homogene Kina, med en rik tradisjon og kulturhistorie, prøver myndighetene å kombinere sin sosialisme med denne helhet. En kinesisk nasjonal sosialisme, ja i sannhet!
Posted on 11-mar-09 at 2:29 pm | Permalink
autonom wrote:
Arete, det är inte svårt. Jag talar självklart inte om en historisk nationalsocialism, utan om en faktisk. Kina har blandningsekonomi, ettpartistat, en patriotisk diktatur ( framför den förra ideologiska, kommunistiska diktaturen ) och en socialistisk och korporativistisk organisering av alla organisationer i samhället. Kina är också relativt etniskt homogent, vilket är imponerande när man betraktar dess storlek ( konflikter finns i huvudsak i deras gränsregioner, vilket är naturligt ). Någon har kallat det nationalkommunism, vilket är fel, då man faktiskt anammar marknadsekonomi ( blandningsekonomi, då staten fortfarande sitter med all makt ) och patriotism framför en marxistisk samhällsmodell med en brutal, stalinistisk våldsdiktatur. Trots vad man får intryck av, använder det nya Kina bara våld om de anser att deras stabilitet är allvarligt hotad. De tidigare Maoistiska och senare Firerbandens exesser är för längst historia.
Trots det är den kinesiska kulturella och demografiska imperialism i Tibet avskyvärd, och alla verkliga traditionalister och identitära borde sympatisera med deras kamp utan att behöva hata hela Kina som folk, system och nation.
Det är möjligt att ha båda en geopolitisk tanke och en principiell tanke i huvudet på en och samma tid.
I framtiden kan Kina självklart bli en även mera dominerande maktfaktor, men det beror på om Europa förmår att resa sig som kulturfolk eller går under rasligt och kulturellt. Då vill Kina etniskt, ekonomiskt och kulturellt vara den överlägsna makt i världen, och det är inget jag önskar för vår framtid. Om vi reser oss i Norden och Europa, vill Kina vara en rationell och relativt fridsam konkurrent om världshegemoni, ja även en bundsförvant i vissa situationer.
Tor: Takk, dine ord oppsummerer mine tanker.
Posted on 11-mar-09 at 3:12 pm | Permalink
Rimfaxe wrote:
I huvudsak en god analys, men precis som Arete reagerar jag på att du kallar Kina nationalsocialistiskt.
Sedan kan man även nämna den ockupation av Turkistan/Uighuristan som Tibet har bedrivit sedan 1948/1949. Den ockupationen är ur ett krasst materiellt utgångsläge lättare att förstå, då Turkistan har stora tillgångar av olja, kol och andra viktiga råvaror. Omkring 20 miljoner kineser har redan “flyttat in” i Turkistan efter andra världskrigets slut, vilket innebär att de numera utgör omkring hälften av befolkningen. Förtrycket av Uighurerna pågår dagligen i skolorna och undervisningen sker givetvis endast på kinesiska. En stor mängd unga uighuriska flickor erbjuds arbete i större kinesiska städer och de skickas ofta iväg till lågavlönade arbeten inom sexindustrin, och kommer sällan tillbaka alls. Det är en rent tragisk etnisk rensning från början till slut.
Om man ska vara konsekvent så finns det egentligen bara ett sätt att se på saken: varje nation som inte inför strikta sanktioner mot Kina som följd av dess långvariga ockupationer, kan heller inte fördöma Tysklands ockupationer under andra världskriget. Man måste helt enkelt välja vilka principer man går efter om man ska vara konsekvent.
Posted on 11-mar-09 at 4:39 pm | Permalink
autonom wrote:
Rimfaxe, jag visar till det jag har skrivit förut som kommentar, och ser egentligen inte hur du kan bestrida att Kina är nationellt OCH socialistiskt. Tredje Riket har inget monopol på den betäckningen, och om du läser vad jag skriver så framgår det tydligt.
Annars så är jag som du skriver för en full ekonomisk sanktion av Kina tills Tibet har fått inre självstyra/autonomi, de andra områdens historia känner jag inte så väl till, men i principen gäller det samma. Det framgår också av huvudtexten.
Trots det kan inte absolut alla nationer upplösas till små regioner och etnsika enklaver, då det vill betyder en form for ständig världskonflikt på en nivå som inte
gynnar någon på lång sikt. Global anarki är ett annat ord för det samma, det är varför geopolitik är avgörande för en mera stabil global situation.
Posted on 11-mar-09 at 7:43 pm | Permalink
Mediadrev wrote:
Ett intressant inlägg med väldigt bra reflektioner och tankegångar. Dock är jag också kritisk att du kallar Kina en nationalsocialistisk stat (kan ju inte alltid vara positiv till vad du skriver).
Jag påstår att nationalsocialism är mer än en politisk ideologi där grenar av kulturell andlighet från statens egna historia blandas in med stoft från ett politiskt system som passar människan bättre än vad andra gör. Därmed är jag beredd att hålla med dig om att Kina har anmanat ett politiskt system som har likheter med nationalsocialism i politiken men inte i den kulturella och vikten av etnicitet då den inte har en lika stor faktor (mot historien) som den har haft förut. Även under nationalsocialismen i Tyskland så var etnicitet viktigt och häri bildades ofta gemenskapen medan jag anser att i Kina så bildas gemenskapen med i till lydnad och kärlek till Kinas ledare och till viss månad land och inte till folket.
Dock förstår jag dina synpunkter men jag tror vi skiljer oss i den del hur vi ser på nationalsocialism annars håller jag med dig då du har väldigt många och viktiga poänger som t.ex Vi i väst måste resa oss andlig och kulturellt för att stå emot den framtid vi går mot mötes.
Tack för ännu ett intressant inlägg.
Posted on 12-mar-09 at 2:44 am | Permalink
NR wrote:
Kan være enig i Auto’s syn på Kinas form for nasjonalisme og sosialisme, men det kommer jo litt an på hvor vidt man ser på begrepet “nasjonalsosialisme”.
Slik jeg ser det er det norske sosialdemokratiet slik det har vært bygd opp med det norske Arbeiderpartiet(som i begynnelsen var sterkt moskvainspirert) som statsbærende grunnstrukter sammen med LO og Ap’s “apparatchier” i offentlige nøkkelposisjoner også en form for nasjonalsosialisme. Kanskje lettere å se poenget hvis man skiller ordene nasjonal og sosialisme, altså ikke “nasjonalsosialisme” som leder tankene hen på den tyske varianten, men en “nasjonal” sosialisme.
Kunne vært intr. å analysert likheter og forskjeller på den “Nordiske modellen” og de andre historiske variantene av nasjonalsosialisme?
“Norge er den siste sovjetstat”.
-Den svenske næringsminister Bjørn Rosengren.
Posted on 12-mar-09 at 8:20 am | Permalink
autonom wrote:
Tack Mediadrev ( Du behöver inte hålla med mig i allt, du behöver enbart din positiva idealism ;), vill bara göra det tydligt det som jag redan har skrivit över:
Jag syftar inte på historisk nationalsocialism utan en form for nationell socialism.
Men jag måste tillägga att i Kina är den etniska medvetenhet hos majoriteten av folket stor, och man tillåts så som i Japan att ha värdshus och liknande reserverat endast för kineser.
Posted on 12-mar-09 at 3:26 pm | Permalink