Jag har redan kommenterat och svarat en del av er som har kommenterat texten om Ullared och svenska folket, och vill tacka alla er som har bidragit med kommentarer, kommentarer som fick mig att tänka, tänka över vad AUTONOM skrev och vad ni skrev.  Jag skriver nu det här svaret som ett svar till er alla. (Continued)

Hardanger, dette vakre landskapet på Vestlandet i Norge er ikke bare en av Norges vakreste, men verdens vakreste. Som alt annet av verdi i vår tid, er dette verdifulle kulturlandskapet nå truet av kortsiktig profitt og ignoranse fra statens side. Støtt aksjonen Bevar Hardanger.

Bilde, Brudeferden i Hardanger, Tidemand og Gude, 1848

(Continued)

Många nationellt stämda framhäver ofta Folket (med stort f, förstås), som om det vore en metafysisk entitet, en sorts essens som allt gott springer ut ifrån, et stolt folk som tycks vara underkuvat och förtryckt, ett folk som inte får komma till tals och sitter hemma med knutna nävar och väntar på folktribunen som skall kalla dem till revolution. Ser man närmare på realiteterna så tycks folket vara de man stöter på i Ullared och andra insignifikanta orter som Norden numera befolkar.

(Continued)

(Continued)

(Continued)

(Continued)