Gold under Snow
As hope went,
and everything I believed had meant,
I looked for Gold under snow
As blood turned to ice,
burning ideals to bitter lies,
I looked for Gold under snow
As good was gone,
my humanity all done,
I looked for Gold under snow
As brothers betrayed,
and treacherous bonds were made,
I looked for Gold under snow
As fathers fell,
all traditions stopped to tell,
I looked for Gold under snow
As mothers disappeared,
the name of all women smeared,
I looked for Gold under snow
As love lost,
my fate lay under frost,
I looked for Gold under snow
As Gods and angels left,
and awful truths left me bereft,
I looked for Gold under snow
As yearning passed,
my life finally given up at last,
I looked for Gold under snow
As You and War came,
turning my weakness to shame,
I found Gold under snow
Mediadrev wrote:
Vackert min vän!
“As blood turned to ice,
burning ideals to bitter lies,”
Gillade detta stycke väldigt mycket. Mer dikter behövs i kulturkampen
Posted on 15-jan-10 at 11:23 am | Permalink
Tor wrote:
Vakkert, talende, og givende – AUTONOM!
Det kan umulig være selvkomponert – eller?!
Tor
Posted on 15-jan-10 at 3:51 pm | Permalink
Oskorei wrote:
Mycket vackert och inspirerande.
Posted on 15-jan-10 at 4:47 pm | Permalink
reaktion wrote:
Vackert, medryckande, flytande – väl värd att sätta toner till.
Posted on 16-jan-10 at 9:01 am | Permalink
Maximus wrote:
Jag håller med dig ”reaktion”. Autonoms dikter borde omsättas till musik. Några romantiska neofolks musiker som ej har texter till sina låtar har en underbar källa att tillgå.
Autonom, vapenbroder. Jag känner djupt identifikation med allt som din dikt beskriver. Hur man ser på sin tillvaro där män i de flesta fall är avskum, där män man trodde skulle kunna vara rättrådiga bröder med disciplin och ordning visar sig vara som en måltid på McDonals eller en ”låt” av 50-Cent (tänk att jag lade ner tid på att skriva namnet) totalt jävla värdelösa (ursäkta det hårda språkbruket). Man ser hur män och kvinnor som är en genetisk länk till våra forna germanska förfäder nu lever som driftstyrda automater där tillfredsställandet av de biologiska impulserna verkar vara allt, men samtidigt kan man sitta och babbla om allt som är ”fel” med världen, och så det här förbaskade gnället på allt. Män ska inte gnälla. Men det finns guld under snön! Drömmar om det romantiska och det ärorika, att möta sina inre demoner och underkasta sig självdisciplin av olika slag men något som sträcker sig långt över från att slå sig på brösten bara för att man besöker ett gym ett par gånger i veckan eller för att man varit nykter ett par helger. Jag talar om något hinsides, ett avklippande av band till det här förljugna samhället trots att man lever mitt i den, ett världsligt avklippnade, en rannsakan av sig själv.
Din dikt får mig att tänka på detta musikaliska mästerverk. Samma sorg, samma smärta men under allt detta det hårdaste stål som gudarna kunde smida. Det, endast det gör att man knyter nävarna och går rakryggat genom vardagens lögner och omgivningens svek. Det som inte dödar härdar.
http://www.youtube.com/watch?v=wxvoqpRNMvE
Posted on 16-jan-10 at 5:23 pm | Permalink
Mads wrote:
Jeg liker spesielt det metriske i dette diktet – men også rytme, innrim og allitrasjoner er grep som er gjort meget bra her. Innhold får være opp til hver en enkelt å tolke…
Posted on 18-jan-10 at 4:52 am | Permalink
autonom wrote:
Takk til dere alle sammen for de styrkende ordene. Ord eksister ikke i et tomrom, men i en sammenheng. Så det interessante er å sette de i ulike sammenhenger som kan stimulere de rette krefter.
Mediadrev, min venn, ja dikt og alt som kan få sjel og sinn til å agere og reagere mot en sjelløs sivilisasjon har stor betydning. Et godt dikt har en varig verdi, mens en dagsaktuell politisk artikkel vil reduseres til historie med tiden, uansett hvor rett eller feil.
Tor, takk så mye, hos AUTONOM finnes mange talenter.
Posted on 18-jan-10 at 10:51 pm | Permalink
autonom wrote:
Maximus, vapenbroder, du skriver uppriktigt och sant:
Man ser hur män och kvinnor som är en genetisk länk till våra forna germanska förfäder nu lever som driftstyrda automater där tillfredsställandet av de biologiska impulserna verkar vara allt, men samtidigt kan man sitta och babbla om allt som är ”fel” med världen, och så det här förbaskade gnället på allt. Män ska inte gnälla. Men det finns guld under snön! Drömmar om det romantiska och det ärorika, att möta sina inre demoner och underkasta sig självdisciplin av olika slag men något som sträcker sig långt över från att slå sig på brösten bara för att man besöker ett gym ett par gånger i veckan eller för att man varit nykter ett par helger. Jag talar om något hinsides, ett avklippande av band till det här förljugna samhället trots att man lever mitt i den, ett världsligt avklippande, en rannsakan av sig själv.
Många är de som gnäller och även ser det som är fel, men de förväntar att allt skall lösas av sig själv medan de fortsätter sitt sunkiga och betydelseslösa liv eller drömmar sig bort i utopin och illusioner för att släppa att ta ansvar för sin tillvaro och sina eventuella barns framtid. Den driftsstyrda människan i Norden är den regressiva människan, undermänniskan, ja antimänniskan; då människan är ett kulturväsen och det som närmar sig det djuriska impulsstyrda är just det som vi har gemensamt med djuren, medan det som skiljer särmärker oss som människor.
Men då vi har vilja har vi ansvar. Och det som skiljer oss från djuren är det som gör oss mänskliga, då djuren existerar bortom ont och gott, medan vi har förmågan att analysera konsekvens av våra handlingar och agera därefter, däri ligger den mänskliga utmaningen. Det är inte så komplicerat, utan i den här råttornas tidålder kompliceras, frustreras, försvåras och destrueras det konstruktiva och goda som finns i tillvaron som en möjlighet för de med vilja och ideal till att inte låta omständigheterna ensamt råda, utan ha vilja till att åstadkomma något konkret.
Kunskap och insikt ger människan ansvar, som hon kan ignorera eller agera efter.
Det finns fortfarande vackert att upptäcka och uppleva här i Norden, men det är svårt att finna det, och det kan även vara en svår kamp att finna det inom sig själv. Men det är värd att ge sig ut på jakt efter.
Posted on 18-jan-10 at 11:14 pm | Permalink