Så lykkelig man ble over å se deg igjen…

Stå på, vi er maaaaaange med deg!

Tor

Så till din fråga:

“Jag har några frågor – som man kanske skulle passa på att ställa här direkt till en ideologisk inspirationskälla ;)

Om man läser igenom det identitära manifestet så är det en punkt som belyser mina ögon – avsnittet där “individuell skaparkraft” – för att citera manifestet: “Ekonomin skall inte vara målet, utan ett medel inom det identitära samhället som utvecklas för att gynna individens skaparkraft och den identitära gemenskapens överlevnad och utveckling.”

Nu är det inte en aktuell fråga, men för min nyfikenhet – på vilket sett och inom vilka ramar vill man främja “individuell skaparkraft” och kan man dra några likheter med hur det tidigare har sett ut eller ser ut i dagens samhälle på den fronten?”

Först din fråga är allt annat än dum, och frågar om manifestet välkomnas generellt.

Nu är det så att det identitära manifestet medvetet undviker att lägga en specifik ram för praktiskt politisk agerande i framtiden, så som många utopiska ideologier och politiska konstruktioner har för sedvana, då det begränsar det praktiskt politiska utrymmet.

Det betyder inte att man saknar idéen eller möjliga alternativ, utan att det är principen om att det som gynnar gemenskapen som helhet alltid skall ha första prioritet; precis som det ursprungligt var för folket blev till en abstraktion – en stat.

Privat ägande i visst mån är en förutsättning för att främja den individuella skaparkraften och man skal belönas för sina insatser enligt merokratiska ideal, som lägger grunden för en naturlig hierarki. Blandningsekonomi, kan man väl förenklad kalla det, men det framgår tydligt när man läser Identitära Manifestets grundprinciper att det inte är materien och materiell vinst, eller förtag som skall dominera och styra utvecklingen eller som man nu upplever var kapital, konsumtion och materie är syftet och meningen med den samhälliga orden ja den mänskliga existensen överhuvudtaget. På så sätt närmar identitära ideal sig folksocialism: Men det är inte idéen om jämn fördelning av materie och godor eller att naturliga skillnader och hierarki mellan människor skall upplösas (även om det är viktigt att det inte skapas så storas skillnader att de ger upphov till social friktion och instabilitet) genom klasskamp som är syftet, utan vad som gynnar folkgemenskapen som helhet på längre sikt som är bestämmande. Privilegier och status skall ges till den som bidrager mest till och inom sin gemenskap. Den som är beredd att offra mest, skal också belönas motsvarande. Insats och personliga förmågor skall idealisk betraktad vara det som avgör din plats inom den sociala hierarkin, inte förmögenhet eller tankar om att dåligt och sämre skall belönas lika med gott och bättre. Inom många bedrifter finns delar av detta sätt att tänka på, men många av dagens bedrifter och företag saknar totalt lojalitet; och företag som är byggd upp av t.ex. svenskars förmågar och insats kan utan vidare säljas, eller även bara flyttas utomlands. Då är det en sorts oligarki som bara parasiterar och profiterar på andras skaparkraft och insats, vilket för en identitär är förkastligt. Då gemenskap, identitet och individ hör ihop inom en helhet. Det identitära manifestet beskriver enbart målen för den identitära ekonomin.

För att vända på den marxistiska devisen: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov till enligt AUTONOMs ideal:

Av var och en efter förmåga, åt var och en efter insats

Hoppas du blev lite klokare, om inte får du gärna fråga.

/A.

Små lysglimt er bedre enn stummende mørke, og jeg håper å kunne være et av disse lysglimt i min virksomhet.

Takk igjen, for de fine ordene.

/A.

“Men det går inte att stoppa denna ondska genom att rikta eld mot den judiska folkkroppen. För Ashkenazims andlighet genomsyrar hela våra unga generationer, ja kanske alla levande generationer – även i våra germanska folkkroppar.
Förgiftningen har skett via rotlöshet, materialism, ekonomiska system (skuldfällor, räntor, lönearbete för globalkapitalistiska företag etc.) och en genomvulgariserad, genomkommersialiserad kulturimperialism i form av reklam och film.

Lösningen är en andlig pånyttfödelse genom andlig väckelse och moralisk kulturkamp. Det behövs ett starkt motgift, ett ljus som bränner sig in i själen. Svaret vad detta ljus är, kommer att vara dolt för världen 20 år. Sedan kommer det att bli uppenbart genom en ekonomiskt och socialt stark underjordisk rörelse, som plötsligt visar sig vara en del av världen genom nya lantbrukskollektiv över hela Europa, som lever fredligt vid sidan av undergångskulturen, så länge som ingen angriper dem.”

Visst kan vi påvisa negativa och destruktiva tendenser, och utan tvekan har semitisk andlighet varit en utomordentlig stor gift för Europas andliga själ, även om jag hyser den största respekt för de många fina idealister och mystiker som har verkat inom kristenheten, då den är en del av det europeiska kulturarvet. Den ursprungliga europeiska andligheten fann också sina uttryck inom delar av den kristen-semitiska traditionen, även om mycket av detta har trängds undan, med undantag av delera ve den Ortodoxa och katolska kyrkan.

Men för den europeiska människan handlar det om att förena natur – anda – vetenskap, inte som ett och samma, utan som uttryck för ett och samma i ett sammanhang vi inte förmår att fatta, vilket är ett mysterium vi skal erkänna och kontemplera. Vi skall dock inte se på vetenskap som motsättning till religion, utan som essentiella delera av den mänskliga strävan efter att förstå sin egen tillvaro och plats inom tillvaron.

Men för vi går vilse i spekulationer får vi börja som du är inne på i det basala, identiteten, kulturen, jorden – och samverkan med naturen omkring oss; så kommer det andra som konsekvens av vår verksamhet.

Blod, anda och jord.

/A.

Det är det livsbejakande jag söker i all min idealism, inte det att ha rätt, utan det att handla rätt och hjälpa det goda och livsdugliga; det som gynnar det bästa inom tillvaron de bästa villkåren.

Alltid

/A.

Ad astra per aspera,

/A.

I övrigt så skall jag hålla fanan så högt jag förmår – alltid!

“In our Russian society – specially in the social and political sphere – at the beginning of the new millennium a deficiency of ideas is painfully felt. The majority of the people – including governors, politicians, scientists, workers – are guided in life, in political choice by a set of momentary factors, casual concerns, transient ephemeral calls. We are quickly losing any general representation about the sense of life, about the logic of history, about the problems of man, about the destiny of the world. Existential and social choice has been substituted by aggressive advertising. In the place of meaningful and accountable political ideology stands some effective (or ineffective) PR. The outcome of the struggle of ideas is defined by the volume of investments in entertainment. Dramatic clashes of peoples, cultures and religions are turned into shows inspired by transnational corporations and oil holdings. Human blood, human life, human spirit became statistical abstraction, consumer cost, at its best – demagogic figure of speech in mellifluous and ambiguous humanitarian lamentations, hiding a double standard.”

http://eurasia.com.ru/english.html